Nu, ungefär en månad gammal, har vi introducerat Isabelle till nappens
värld. Hon är mycket förtjust, och klarar nu av att ligga ned vaken, vilket
hon aldrig gjorde förut. Dock gäller för Isabelle samma regler som när hon ammar: det ska var knäpptyst runt henne. Hon blir otroligt irriterad när någon petar på henne, eller när någon talar till henne eller bara i närheten av henne när hon ligger med sin napp.
En annan irriterande sak är när hon tappar nappen, när hon sover, eller bara gapar lite i största allmänhet, liksom för att se att hon kan. Konceptet “finns det inte i munnen så finns det inte” från när hon var riktigt ny har gradvis blivit “finns det inte där jag tittar så finns det inte”, men båda gör dock att när nappen ramlar ur munnen så ramlar det såväl ur synen som ur verkligheten. Mycket upprörande! Och då låter man mamma och pappa få veta!
Appropå just napp så har jag spenderat lite tid med att läsa på föräldrarnas lunarstorm, familjeliv, där medlemmarna i vissa fall är äldre än sina lunar-motsvarigheter, men oftast beter sig och skriver likadant. Jag förväntade mig att läsa om att nappen är djävulens påfund och orsakar barnen allehanda skador som fortfarande ger spår vid hög ålder. Döm av min förvåning när dessa sorters inlägg är i en definitiv minoritet! De flesta verkar faktiskt riktigt vettiga, och berättar hur nappen har berikat deras liv. I alla fall hur nappen berikat deras barns liv, och samtidigt berikat föräldern ifrågas sömn och nerver. Jag kan förstå dom, trots att jag inte ens har ömmande bröstvårtor! Förmodligen så kommer AP-föräldrarna och tar en om dom får reda på att man är för napp. Vad är AP?
Attatchment Parenting. Lite citat:
här nedan skriver jag en lista på vad som anses normalt och helt okej att göra mot sina barn, men som inte är det minsta AP.
*Tvinga ett barn att åka vagn
*”Lära” barnet att sova själv med hjälp av diverse metoder
*”Träna” barnet att bli självständigt genom att låta det ligga själv fast det inte vill
*Tvinga barnet till diverse saker (t.ex ta napp/flaska för att nämna några exempel)
Detta ser till en början bra ut, men när man läser en ap-sida som t ex
denna inser man att deras “tvinga” är
andras “låta”. Det låter lite som att hudkontakt med barnet ska ske 24/7, och amning påbjuds
till 20 års ålder. Den som behöver gå på toaletten får göra det med sin son i knät, och om
man ens tänker tanken att vara för sig själv en stund är man nästan en barnmisshandlare.
Men, som det står att läsa på sidan, till och med en APa till förälder behöver vara ifred en stund. Detta gör man bäst under amningen. Så i princip är att vara ammande mamma att lata sig mycket…
Vad jag kan förstå är åsikterna om nappen som djävulens lekak som jag nämnde ovan myter blandad med bluff. Råd och rön ger i alla fall ingen rekommendation åt något håll, utan tycker att föräldern ska göra som föräldern finner för gott. Socialstyrelsen verkar citeras något lögnaktigt från vissa sidor där de påstås säga att napp är dåligt innan 2-15 års ålder, men på sos.se sägs det att
“Det finns inga belägg för att sug- eller dinapp skulle störa den oralmotoriska utvecklingen”. Det är betryggande att höra!
Nå, napp verkar som en ganska bra sak, men jag misstänker att man inte ska försöka ge sig på att låta nappen sitta i munnen på barnet hela natten. Om man kan lirka ur den såfort barnet somnar så kanske man slipper gråten då nappen faller ur i sömnen… kanske.
/Nisse